Håkan Hellström

Håkan Hellström har aldrig tilltalat mig. Kanske blev jag något nyfiken när jag hörde “känn ingen sorg” och “ramlar” och höll öronen lite spända åt det hållet. Men ingenting hände.

Snarare har det blivit så att jag förstått att Håkan Hellström INTE är det jag trodde att jag fått korn på. Han är inte intresserad av att gräva i sitt inre, utforska det att vara människa bland människor eller utveckla skrivandet eller musiken som konstform.

Han satt i något SVT program häromdagen och sa bl a att han inte ville “gå in i texter”, inte “gräva i sig själv”, bara ville få det att “låta bra”. När det ändå började fokuseras på hans texter slog han ifrån sig och sa “ofta fokuseras det för mycket på mina texter”, “texterna är underordnade”, “texter är dikt och rim” och “det finns inga fler låtar att skriva”. Som avslutning ansåg han att musik skulle vara som tuggummi “smaka gott i tre minuter”. Så var också min uppfattning om Håkan Hellström innan han sa det själv.

Vad som känns lite typiskt är hur en artist kan erbjuda en blank spegelyta som han/hon håller upp framför publiken. De jublar och dansar, eller sitter på flickrummet och gråter när de tror sig se hur deras tankar och liv tolkas av en artist som egentligen är helt ointresserad av budskap och bara vill vara entertainer. Men de sökande tror sig funnit styrka i bilden på ett corflakespaket.

Taggar: Håkan Hellström, SVT